Kategorisera | Bildspel, Hästskon, Medlem, Nyheter

Hästskon

I och med att Gneisti nytt inte finns kvar i samma form som tidigare kommer hästskon att dyka upp här på webben istället!

Vadå, skulle jag kunna?

Vem är jag att tro att jag skulle kunna göra något som att tävla? Utbilda mig inom häst? Galet, det kan jag ju inte. Trodde jag. En väldigt slingrig väg senare har jag avverkat 3 år på Hippologprogrammet och klarat av saker jag aldrig kunde tro att jag skulle göra!

Jag heter Jessica Pettersen, blir 23 år i höst och har bosatt mig i Jämtland sedan 3,5 år tillbaka. Jag hittade hit tack vare Wången och har inte ångrat en sekund att jag tog mitt pick och pack för att flytta 65 mil norrut. Hästarna har alltid haft en stor plats i mitt liv, något som för min familj verkade konstigt då jag är den enda i släkten som håller på med hästar. I den lilla (eller ja, den verkade liten tills jag flyttade till Alsen) ort jag är uppväxt fanns en ridskola, såklart med ”vanliga” hästar och där tillbringades så mycket tid jag bara kunde från 5 års ålder. En riktig sån där Alfons Åberg ”jag ska bara”-unge.Hästskon

Islandshästen kom in i mitt liv ganska sent, jag red ju ”på riktigt” och islandshästar kunde man ju inte rida på. Första gången jag red en islandshäst var på en turridning på Öland, detta enbart för att Shire-turridningen var stängd, men inte kunde jag gå en hel vecka utan att sitta på en häst? Sagt och gjort, vi kommer dit och får reda på att det råkat bli lite dubbelbokat, det finns inte nog turridningshästar. Jag och min kompis visade oss vara de med mest ”erfarenhet” då 15 år gamla och fick rida privata hästar istället. Vilken upplevelse. Från de där stora finlandsfärjorna jag brukade rida på till en kvick liten vessla som viftade och slängde med benen så jag undrade vart sjutton hon blev biten av insekter. När vi kom tillbaka fick jag höra att hästen tydligen hade gått bra men jag hörde knappt vad hon sa. Vad hade jag just gjort, vad hade jag suttit på och försökt rida?

hästskon1

Väl hemma igen så försvann inte riktigt tanken på att jag ville prova de där lilla yrvädret till häst igen men jag hade som inte riktigt någon kanal till islandshästvärlden och gick istället och kärade ner mig i en ”vanlig” häst. När jag inte hittade rätt instruktörer, rätt motivation eller inspiration för att fortsätta så var det ändå Maximus som fick mig att fortsätta vilket jag gjorde. Efter studenten hamnade jag och min tjejkompis Lollo på ett väldigt ostimulerande jobb därifrån frasen ”Hej och välkommen till tele2 du talar med Jessica Pettersen” fortfarande kan dyka upp i huvudet ibland. Lollo, som jag fortfarande tackar så enormt, slösurfade på Strömsholms hemsida och råkade hitta en utbildning – rida islandshäst ett halvår, hästskötare, ja varför inte. Tydligen hade hon då också råkat klicka in sig på Wångens hemsida och i vantrivseln bland datorer, telefoner och arga människor så var jag helt klart desperat nog för en flytt till ”Norrland”.

Väl installerad i en stuga i ”Norrland” så var jag fast. Där och då konverterade jag och behövde inte lova någon dyrt och heligt för jag visste att jag aldrig skulle kunna byta till en finlandsfärja som var tregångare någonsin igen. Vad kunde de ge mig som inte islandshästarna kunde? Islandshästarna gav meeeeer. En väldigt försiktig dröm som jag inte ens vågade yttra slog rot. Tänk att få gå Hippologen. Det här var något jag aldrig trodde jag skulle kunna göra, trots tidigare erfarenheter så ansåg jag mig så enormt grön på det här med Islandshästar och deras fantastiska gångarter. Som genom något under överlevde jag antagningsprovet och blev också godkänd.

Under dessa 3 år har jag också fått möjlighet att jobba hos Berit Edvardsson, jag kan inte med ord beskriva hur bra det har varit för mig och min utveckling. Jag har fått med mig så mycket, fått jobba med så många olika hästar och fått rida Berits fina välridna hästar. När jag slutade hos Berit blev det så tomt att jag beslutade mig för att skaffa mig en foderhäst och ett fantastiskt sto kom till mig i januari 2014. Tro mig, när våren kom blev jag igen påmind om att jag är grön med islandshästar. Eksemtäcke? Vad är bak? Vad är fram? HUUUR får man på det här? Är det ett täcke eller en strumpa? Saeta från Solum var helt klart mer talangfull än jag när det kom till dessa täcken. Hon visade både hur man kom i och ur. Denna fina häst gick med mig på skallgången efter hennes täcke som hon så fint ålat sig ur utan att knäppa upp eller ha sönder något. Den här hästen har en väldigt speciell betydelse för mig och jag kan fortfarande knappt förstå att jag inte längre har kvar henne. Självklart kommer jag köpa en häst snart, när plånboken är lite fetare än CSN har gjort den de tre senaste åren. Hästarna skänker för mycket glädje för att vara utan, glädjen de ger är anledningen att jag håller på!

hästskon2

Idag är jag så enormt glad för min utbildning, jag har fått med mig så mycket från Hippologen. Jag har fått möjlighet att rida för fantastiska instruktörer så som Sara Ljung, Berit Edvardsson, Ulrika Backan, Camilla Hed, Vignir Jónasson, Gudmundur Einarsson m.fl. samt att jag har fått knyta kontakter. 3 år på Hippologprogrammet, fyllt av praktiska examinationer jag sa aldrig skulle gå, jag har tävlat och faktiskt haft en ganska bra upplevelse, helt tack vare Wångens fina skolhäst Sjóli wom Waldhof! Jag hoppas att kunna fortsätta på samma bana, fortsätta bli lite snopen varje gång någon känner igen mig som någon som sysslar med Islandshästar, få fortsätta lära av alla människor runt omkring mig och få fortsätta lära och ge av mig till de som vill.

hästskon3

Och nu, ett stort tack till Gneisti som välkomnat en söderlänning som mig och lärt mig att Jämtland faktiskt inte är Norrland! Hästskon kastas nu iväg till Brunflo och Greta Axenbo Germer, nu är det din tur!

Lämna svar

Kalendarium

2018
27 feb 
Årsmöte
5-6 maj Gaedingakeppni
19-20 maj Vårkval nivå 2
15-17 juni Wången Icelandic Open nivå 1
15-16 juni WIO Light nivå 4
11 aug Gaedingakeppni prova på
8-9 sept Gneisti Open
22-23 sept Gneisti prova på tävling