Kategorisera | Bildspel, Hästskon

Hästskon

hastkonmaria1

Hej!

Mariah heter jag och fick frågan om jag kunde skriva Hästskon, och som vanligt börjar man funder på vad man ska skriva om.

Finns det något jag kan berätta som någon annan vill läsa. Min historia kanske inte kommer att innehålla så mycket om islandshästarna utan kanske lite mer om att se till att ha roligt och uppskatta allt under vägen och inte ta allt för givet.

Allt började med en vanlig förkylning, det var vad jag trodde i alla fall. Lite hängig, frusen, feber.Som det brukar börja när man blir förkyld, tänkte inte mer på det. Gick och la mig och tänkte att i morgon mår jag säkert bättre.

Skönt att det var helg fick så man fick sova ut, när jag vaknade var jag rätt pigg och utan feber. Så det kändes bra. Kliver upp för att fixa frukost till familjen. När jag kommer ut i köket börjar jag ta fram saker ur köksskåpen för att duka fram på bordet. Det är då hela världen bara försvinner, allt ljud blir som ett dovt eko i mina öron och jag hör mig själv ropa på hjälp.

Sen är allt svart.

Jag kommer fortfarande inte ihåg vad som hände sen utan det är vad min familj har berättat efteråt. Ambulansen, akuten, människor som springer hit och dit. Jag hör dom men jag kan inte göra någonting, kan inte svara, kan inte ge den minsta respons på att jag finns här. Får inte ens upp ögonlocken. Efter några timmar börjar jag komma tillbaka och är med på vad som händer runt om kring. Blir bättre och bättre för varje timme som går och på kvällen får jag komma till ett eget rum. Behöver fortfarande hjälp med att få syre, min andning är fortfarande för snabb.

Men det känns ändå ok.

Det blir några dagar på sjukhuset, sover mest hela tiden. Trodde aldrig att man kunde vara så trött. Men tillslut får jag komma hem igen och då spenderade jag en vecka i soffan, sov mest hela tiden. Jobbigast med det som hände var inte ståhejjet när det precis hände. Då fick man ju hjälp av proffs hela tiden.

Utan det som har varit jobbigt och som fortfarande är jobbigt att jag inte har kvar delar av minnet. Saker som man vet har funnits innan är idag borta, tex hur tusan var det man skulle göra för att få till en skänkelvikning eller hur man ska göra för att få till en öppna eller slutna? Eller hur skulle jag tänka för att rida på ett böjt spår och faktiskt hålla oss kvar på det böjda spåret. Skulle skänkeln bak eller fram, händerna upp eller ner, framåt eller bakåt. Det är rätt mycket som går att blanda ihop, saker som har varit så självklara innan. Och hur svårt ska det vara att gå på ett rakt spår, man ska ju bara rakt fram! I uttrycket ”det är som att cykla” det stämmer faktiskt rätt bra, det finns där någonstans. Nu gäller det bara att kunna plocka fram det jag en gång har lärt mig. Vissa saker kommer tillbaka medans andra saker har jag fått lära mig på nytt igen. Så oavsett om ni är i stallet, ute och rider, eller är på ridplanen och ingenting blir som ni hade tänkt när ni började erat ridpass. Se till att ni har roligt och tänk framåt. Funkar det inte, testa något annat. Går det dåligt så låt det gå dåligt, hur ska du annars kunna känna när det går bra? Du vet aldrig när din vardag kommer att förändras.

hastskonmaria

Har fått veta att det som hände beror på att jag har för snabb hjärtrytm som kommer ibland. Det heter med ett finare ord Takykardi, vilket jag tycker låter som tex nr 13 på en meny där man serverar kinamat….

Idag mår jag bra men behöver fortfarande påminna mig själv att stanna upp ibland. Och som en av mina duktiga instruktörer brukar säga till mig

-Kom ihåg att andas

Hästskon skickar jag vidare till Anna Lilja-Lund!

Lämna svar

Kalendarium

2018
27 feb 
Årsmöte
5-6 maj Gaedingakeppni
19-20 maj Vårkval nivå 2
15-17 juni Wången Icelandic Open nivå 1
15-16 juni WIO Light nivå 4
11 aug Gaedingakeppni prova på
8-9 sept Gneisti Open
22-23 sept Gneisti prova på tävling